Fallbeskrivning: Tvångsvård enligt LPT
Bakgrund
Erik, 27 år, har under flera år lidit av svår depression med psykotiska inslag. Han har tidigare fått vård inom psykiatrin men har nyligen slutat ta sin antidepressiva och antipsykotiska medicin. Under de senaste veckorna har han blivit alltmer isolerad, slutat äta ordentligt och uttryckt att han inte ser någon mening med livet. Hans familj är orolig eftersom han har börjat prata om att han är en börda och att han ”inte orkar mer”.
Akut händelse
En kväll skickar Erik ett meddelande till sin bror där han skriver att han har ”hittat en lösning” och vill ”försvinna”. Brodern skyndar sig hem till Erik och hittar honom apatisk och liggande på golvet med tomma läkemedelsförpackningar bredvid sig. Han ringer genast 112, och Erik förs med ambulans till akutmottagningen.
På sjukhuset blir han fysiskt stabiliserad, men han vägrar prata med vårdpersonalen och säger att han inte vill leva längre. Jourläkaren gör en akut psykiatrisk bedömning och beslutar att han ska kvarhållas för psykiatrisk tvångsvård enligt 6 § LPT.
Intagning och vårdplan
Inom 24 timmar undersöks Erik av en specialistläkare i psykiatri, som fastställer att han lider av en allvarlig psykisk störning (djup depression med psykotiska inslag och självmordsrisk). Eftersom han inte förstår sitt vårdbehov och har försökt ta sitt liv, beslutar läkaren om fortsatt tvångsvård enligt 7 § LPT.
De första dagarna är Erik mycket nedstämd, pratar nästan inte alls och äter minimalt. Han vägrar ta sin antidepressiva medicin och visar ingen förbättring. Eftersom läkemedelsbehandling bedöms som nödvändig för att minska självmordsrisken, beslutas att han ska få behandling med antidepressiva och antipsykotiska läkemedel under tvång enligt 20 § LPT.
Förbättring och rehabilitering
Efter cirka två veckor börjar Erik visa tecken på förbättring. Han blir mer delaktig i samtal med personalen och börjar äta bättre. Han uttrycker fortfarande hopplöshet men kan samtidigt reflektera över sina känslor och sin sjukdom.
Läkaren och vårdteamet beslutar att gradvis ge Erik mer frihet, och han får börja delta i gemensamma aktiviteter på avdelningen. Efter fyra veckor har hans suicidala tankar avtagit, och han börjar förstå vikten av fortsatt medicinering.
Utskrivning och fortsatt vård
När Erik har varit stabil i ytterligare en vecka beslutar läkaren att han inte längre behöver sjukhusvård, men att han fortfarande behöver tillsyn och behandling. Därför övergår han till öppen psykiatrisk tvångsvård enligt 26 § LPT.
Hans vårdplan inkluderar:
- Regelbundna uppföljningar med psykiatriker.
- Medicinering och stöd från öppenvården.
- Kontakt med en kurator och stödgrupp.
Erik skrivs ut, men hans familj och vårdteam är vaksamma på varningstecken. Om han skulle avbryta sin behandling och försämras, kan tvångsvården behöva återupptas.
Denna fallbeskrivning illustrerar hur LPT används vid suicidrisk, hur tvångsvård kan hjälpa en patient att återhämta sig och hur fortsatt uppföljning är avgörande för att förebygga återfall.
