Fallbeskrivning: Tvångsvård enligt LPT
Bakgrund
Anna, 52 år, har en lång historia av paranoid schizofreni och har tidigare varit inlagd flera gånger. När hon tar sin medicin fungerar hon relativt väl och kan bo självständigt. Under de senaste månaderna har hon dock slutat ta sin antipsykotiska medicin eftersom hon tror att den är förgiftad. Hennes beteende har förändrats drastiskt – hon har börjat prata om att hennes grannar är en del av en konspiration och att hon är övervakad genom eluttagen i sin lägenhet.
Hennes familj har försökt övertala henne att söka hjälp, men hon vägrar och anklagar dem för att vara en del av ”systemet” som försöker skada henne.
Akut händelse
En dag ringer en granne polisen efter att Anna försökt bryta sig in i en grannlägenhet med en hammare, övertygad om att hon behövde ”avslöja sanningen”. När polisen anländer är hon mycket upprörd, aggressiv och skriker att de är ute efter henne. Polisen tillkallar en psykiatrisk jourläkare, som gör en akut bedömning och beslutar att hon ska omhändertas för psykiatrisk vård enligt 47 § LPT (omhändertagande vid fara för sig själv eller andra).
Intagning och tvångsvård
Vid ankomsten till sjukhuset gör en specialistläkare en noggrann bedömning och beslutar om fortsatt tvångsvård enligt 7 § LPT. Läkaren konstaterar att Anna lider av en allvarlig psykisk störning (paranoid schizofreni) och att hon saknar sjukdomsinsikt och motsätter sig vård, vilket gör att hon uppfyller kriterierna för tvångsvård.
Under de första dagarna på avdelningen är Anna mycket misstänksam mot personalen. Hon vägrar att äta eftersom hon tror att maten är förgiftad och hon motsätter sig all behandling. Eftersom hennes tillstånd är allvarligt och hon inte frivilligt tar sin medicin, beslutar läkaren att ge henne antipsykotiska läkemedel under tvång enligt 20 § LPT.
Förlopp och behandling
De första dagarna är svåra, och Anna är fortsatt aggressiv mot personalen. Vid flera tillfällen måste hon avskiljas från de andra patienterna för att inte skapa oro på avdelningen, vilket sker enligt 22 § LPT.
Efter ungefär två veckor börjar medicineringen ha effekt. Anna blir lugnare, hennes paranoida tankar minskar och hon börjar prata mer med personalen. Efter tre veckor kan hon delta i samtal med en kurator och sjuksköterska.
Utskrivning och fortsatt vård
Efter fem veckor bedömer läkaren att Anna är tillräckligt stabil för att skrivas ut, men att hon fortfarande behöver övervakad medicinering och regelbundna uppföljningar. Därför beslutas att hon ska övergå till öppen psykiatrisk tvångsvård enligt 26 § LPT.
Hennes vårdplan innefattar:
- Regelbundna medicinutdelningar på en psykiatrisk mottagning.
- Stöd från en kontaktperson inom socialpsykiatrin.
- Uppföljningssamtal med läkare och psykolog varannan vecka.
Om Anna skulle avbryta sin medicinering eller försämras igen, kan hon åter bli föremål för sluten tvångsvård enligt LPT.
Denna fallbeskrivning visar hur LPT kan användas vid svår psykossjukdom, vikten av medicinering och hur öppen tvångsvård kan säkerställa fortsatt stabilitet efter utskrivning.
