Fallbeskrivning: Tvångsvård enligt LPT
Bakgrund
Adam, 19 år, är en tidigare frisk ung man utan känd psykiatrisk problematik. Under de senaste månaderna har hans beteende förändrats dramatiskt. Han har blivit mer tillbakadragen, börjat prata om att han har en ”speciell uppgift” och säger att han fått meddelanden från högre makter genom tecken i naturen. Hans familj märker att han sover dåligt, ofta mumlar för sig själv och ibland skrattar utan synbar anledning.
En dag ringer han sin bror mitt i natten och säger att han ”fått veta sanningen” och att han måste ”rena världen från onda krafter”. När brodern försöker lugna honom blir han upprörd och säger att han inte längre kan lita på sin familj.
Akut händelse
Dagen efter hittar Adams pappa honom i trädgården, där han står i bara underkläder och ropar att han måste ”offra sig för mänskligheten”. När pappan försöker få in honom i huset blir Adam aggressiv och försöker slå sig fri. Familjen ringer polisen, som tillsammans med en psykiatrisk jourläkare kommer till platsen.
Vid bedömningen är Adam kraftigt psykotisk, desorganiserad och har ingen insikt i sitt tillstånd. Han bedöms vara farlig för sig själv och oförmögen att ta emot frivillig vård. Jourläkaren beslutar om omedelbart omhändertagande enligt 47 § LPT.
Intagning och tvångsvård
Vid ankomsten till sjukhuset är Adam fortsatt upprörd och vägrar samarbeta med personalen. Han pratar osammanhängande om en ”stor sanning” och försöker lämna avdelningen. Efter en noggrann psykiatrisk bedömning fastställs att han lider av en akut psykos, sannolikt första episoden av schizofreni eller schizoaffektivt syndrom. Eftersom han saknar sjukdomsinsikt och inte vill ta emot vård, beslutas om fortsatt tvångsvård enligt 7 § LPT.
Eftersom han vägrar att ta sin medicin frivilligt, beslutas att han ska få antipsykotisk behandling under tvång enligt 20 § LPT.
Förbättring och rehabilitering
De första dagarna på avdelningen är svåra. Adam har svårt att förstå varför han är inlagd och anklagar personalen för att ”förstöra hans uppdrag”. Vid ett tillfälle blir han så upprörd att han måste isoleras enligt 22 § LPT för att inte skada sig själv eller andra.
Efter tre veckors medicinering börjar han långsamt återfå sin verklighetsuppfattning. Han blir lugnare, mer resonlig och börjar delta i samtal med läkare och kurator. Han börjar också ifrågasätta sina tidigare vanföreställningar, även om han fortfarande är osäker på vad som varit verkligt och inte.
Efter sex veckor bedöms han som tillräckligt stabil för att kunna fortsätta behandlingen i öppenvården. Tvångsvården övergår till öppen psykiatrisk tvångsvård enligt 26 § LPT, där han fortfarande är skyldig att ta sin medicin och ha regelbunden kontakt med psykiatrin.
Utskrivning och fortsatt vård
Adam skrivs ut med en strukturerad vårdplan:
- Obligatorisk medicinering med antipsykotiska läkemedel.
- Regelbundna besök hos psykiater och psykolog.
- Stöd från boendestödjare och kontaktperson inom psykosmottagningen.
- Planerad uppföljning med familjen för att identifiera tidiga tecken på återfall.
Eftersom detta är hans första psykotiska episod, följs han noggrant för att se om han utvecklar en kronisk psykos eller om episoden varit en engångshändelse. Om han skulle avbryta sin behandling och försämras kan tvångsvården återupptas.
Denna fallbeskrivning belyser hur LPT kan användas vid en första psykotisk episod, vikten av tidig insats vid allvarliga psykotiska symtom och behovet av långsiktig uppföljning för att minska risken för återinsjuknande.
