Fallbeskrivning: Tvångsvård enligt LPT
Bakgrund
Daniel, 19 år, är en tidigare frisk ung man som under de senaste månaderna har utvecklat ett alltmer udda och avvikande beteende. Han har dragit sig undan från vänner och familj och pratar ofta om att han har ett ”speciellt uppdrag” från universum. Hans föräldrar märker att han knappt sover och att han ibland stirrar ut i tomma intet och mumlar för sig själv. Han uttrycker också att han har förmågan att kontrollera andra människors tankar.
Akut händelse
En kväll springer Daniel ut på en trafikerad gata, övertygad om att han är odödlig. Flera bilar får tvärbromsa för att undvika att köra på honom. När polisen anländer är han desorienterad, osammanhängande och uppger att han har ”fått ett meddelande från stjärnorna”. Han motsätter sig all hjälp och försöker springa därifrån, men polisen lyckas lugna ner honom och tillkallar en psykiatrisk jourläkare.
Jourläkaren gör en akut bedömning och konstaterar att Daniel uppvisar tecken på en förstagångspsykos. Eftersom han saknar sjukdomsinsikt och utgör en fara för sig själv, beslutar läkaren att han ska omhändertas för psykiatrisk tvångsvård enligt 47 § LPT (omhändertagande vid omedelbar fara).
Intagning och tvångsvård
Vid ankomsten till psykiatrisk akutmottagning undersöks Daniel av en specialistläkare. Han är fortsatt förvirrad, uppjagad och har vanföreställningar. Läkaren beslutar om fortsatt tvångsvård enligt 7 § LPT, eftersom Daniel har en allvarlig psykisk störning (misstänkt psykos) och inte kan ta ställning till sitt vårdbehov.
Under de första dagarna på avdelningen vägrar Daniel att ta sin medicin eftersom han tror att den kommer att ”blockera hans krafter”. Han fortsätter att prata om att han måste fullfölja sitt uppdrag och försöker flera gånger lämna avdelningen utan tillstånd. Eftersom läkemedelsbehandling är nödvändig för att stabilisera hans tillstånd, beslutar läkaren att ge honom antipsykotisk medicin under tvång enligt 20 § LPT.
Förbättring och rehabilitering
Efter ungefär två veckor börjar Daniel successivt återfå verklighetsförankringen. Hans vanföreställningar minskar och han blir mer mottaglig för samtal med personalen. Han börjar delta i avdelningens aktiviteter och kan reflektera över sin situation.
Efter fyra veckor har han blivit betydligt bättre. Han förstår nu att han varit sjuk, och han accepterar fortsatt medicinering. Läkaren bedömer att han inte längre behöver sluten vård men att han fortfarande behöver stöd och medicinering för att minska risken för återfall. Därför beslutas att han ska övergå till öppen psykiatrisk tvångsvård enligt 26 § LPT.
Utskrivning och fortsatt vård
Daniel skrivs ut med en noggrant utformad vårdplan, som inkluderar:
- Regelbunden uppföljning med psykiatriker.
- Obligatorisk medicinering via öppenvården.
- Stöd från en kurator och en boendestödjare.
Eftersom detta var hans första psykotiska episod finns det en risk för framtida återfall. Om han skulle sluta ta sin medicin eller försämras igen kan tvångsvården behöva återupptas.
Denna fallbeskrivning illustrerar hur LPT kan användas vid en akut psykos, särskilt vid förstagångsinsjuknande, samt hur behandling och uppföljning är avgörande för återhämtning.
