Hur kan tvångsvård överklagas och vilka alternativ finns?
1. Överklagande av beslut om tvångsvård
Om en person blir intagen för psykiatrisk tvångsvård enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), har hen rätt att överklaga beslutet. Detta gäller både beslut om:
- Intagning enligt 7 § LPT
- Fortsatt vård enligt 9 § LPT
- Tvångsåtgärder som exempelvis tvångsmedicinering (20 § LPT)
Hur gör man en överklagan?
- Patienten eller en juridisk företrädare (t.ex. en god man eller advokat) kan skriftligen överklaga beslutet.
- Överklagan skickas till Förvaltningsrätten, som prövar om tvångsvården är lagligt grundad.
- Patienten har rätt att få ett offentligt biträde, en advokat som hjälper till med processen, och detta bekostas av staten.
- Förvaltningsrätten kan besluta att vården ska upphöra om den inte längre anses nödvändig.
Om förvaltningsrätten avslår överklagandet kan beslutet i vissa fall tas vidare till Kammarrätten och i sällsynta fall till Högsta förvaltningsdomstolen.
2. Alternativ till tvångsvård
Om tvångsvården ifrågasätts finns det andra vårdalternativ:
- Övergång till öppen psykiatrisk tvångsvård (ÖPT) – om patienten bedöms kunna vårdas utanför sjukhuset men fortfarande behöver tvångsåtgärder, kan vården övergå till 26 § LPT.
- Frivillig vård – om patienten börjar samverka och accepterar behandling, kan tvångsvården upphöra och ersättas med frivillig psykiatrisk vård.
- Boendestöd och öppenvårdsinsatser – om tvångsvården upphör kan patienten få stöd genom kommunens socialtjänst och psykiatrin.
Att överklaga tvångsvård är en rättighet, och det finns juridiska möjligheter att få beslutet omprövat.